Quebec, Canada, 2017
Tillsammans med sonen och hans flickvän (med rötterna i Quebec) reste jag sommaren 2017 till Quebec. Målet var att i drygt två veckor resa en bit längs St Lawrence river, campa och vandra i nationalparker och med en stark förhoppning att få se valar och förstås en del andra vilda djur.
Resan startade med några dagar i Montreal. En storstad med allt vad det innebär men också en av världens största botaniska trädgårdar. Två besök och minst 7 timmar försvann snabbt och massor med bilder blev det förstås. Det får blir ett eget inlägg.
Montreal
På tre nätter hann jag med att bo på två olika hotell, billiga och med standard därefter förstås. Först på ett för sommaren omgjort studentboende lite i utkanten av staden men med gott om grönområden omkring. Helt OK om man bara ska sova. Sista natten på ett litet och riktigt mysigt litet hotell i närheten av shopping, kultur- och nöjesgatorna i centrala Montreal.
Här upptäckte jag vilken otrolig uppfinning stadscyklarna är. För cirka 30 kr per dygn kunde jag ta mig runt i staden i mitt eget tempo. OK, man måste byta cykel efter en halvtimme för att inte få straffavgift. Men det var inget problem. Cykelställ fanns verkligen överallt. Just då, i början på juli pågick någon form av konst och kulturfestival i Montreal. En hel del installationer på gator och i parker väckte nyfikenhet. Jag och sonen hann besöka flera museer med både modern och äldre konst. Mest intresserade blev vi av den inuitiska konsten. Så naturnära och särskilt skulpturerna av djur och vardagssysslor fascinerade liksom utställningen med vardagsföremål och kläder.
Quebec, staden och vattenfallet
På väg mot naturen stannade vi till i staden Quebec för att hälsa på flickvännens bror och se lite av staden och omgivningarna. Här finns ”gamla stan” med vindlande gränder, slott och massor med souvenirbutiker. Lite som i Stockholm men på en brant sluttning. Strax utanför finns ett fantastiskt och välbesökt vattenfall. Den modige kan kasta sig ut i ”linbana” över fallet.
På väg upp mot Parc Hautes Gorges hann vi med ett kortare stopp i en mindre nationalpark utanför Quebec, parc Mount Wright, där vi delade upp oss efter intresse. Några klättrade, några vandrade i det bra så branta berget, någon tog det lite lugnare.
Parc Hautes Gorges
Äntligen i naturen på riktigt. Nationalparkerna är stora men väldigt ordnade och att vara i dem innebär att campa på den plats man betalt för, sopor kastas i björnsäkrade behållare och vandrar gör man på markerade leder. Som svensk kan det kännas lite kringskuret. Men snart insåg jag att det behövs. Med den mängd människor som vill ta del av den fantastiska naturen så behöver den skyddas. Hautes Gorges ligger i en dalsänka mellan två berg med en flod i botten. Här hyrde vi kanoter och paddlade längs floden i sakta mak och faktiskt ganska ensamma. Flera stopp med bad och mat på små öar medan vi tog oss nedströms. En myrslok var ute och letade mat i strandkanten trots att det var mitt på dagen.
Dagen efter vandrade vi den längsta leden, cirka 12 km med en höjdskillnad på drygt 800 m. Hissnande vyer förstås.
Men också ”black flies” små ettriga flugor som attackerade med öppen mun och blixtsnabbt högg med sig en bit av dig och lämnade ett kliande och svullet sår efter sig.
I Hautes Gorges upptäckte jag den rika och trots många likheter också spännande floran. Här växer många av de växter vi odlar i våra trädgårdar i naturen i sin ursprungliga variant. Mattor av linnea, cornus canadensis, stora områden med undervegetation av kalmia, trillium, pyrola och flera olika cypripedium gjorde att det ibland tog tid att ta sig fram. Även växterna får ett eget inlägg.
Tadoussac, vid St Lawrence River
Äntligen på plats vid St Lawrence River, floden dit många av valarterna kommer under sommaren för att föda sina ungar och/eller äta upp sig. Här campade vi strax intill floden och kunde sitta på klipporna och se valarna simma bara några meter ut från stranden i skymningen. Magiskt vackert trots att valarna inte ville fångas på bild,
Vi paddlade kajak längs stranden och hade turen att få se både Belugaval och Minky whales (vet tyvärr inte det svenska namnet). Bilder på dem blev det tyvärr inte men en häftig upplevelse. Belugavalar finns det bara cirka 800 av i världen och den plats där de föder och föder upp sina ungar är just här i St Lawrence River. Vi hade tur och fick se fler av dem även under en båttur några dagar senare.
De är bra svårfångade på bild de där valarna! en flock sälar kom simmande genom vattnet. Fyren är ett klassiskt motiv i den här delen av floden.
Parc Jacques Cartier
Vi avslutade resan med tre dagar i nationalparken Jacques Cartier, den största och vildaste av parkerna vi hann besöka. Här campade vi i skogen långt in i parken som även den låg i en fantastisk dalsänka. Från receptionen till campingplatsen var det cirka 3 mil och sen en kort promenad.
Här hann vi med flera vandringar, varav en med en höjdskillnad på cirka 850 m och så blev jag lite lurad ut på en kanottur genom forsarna. Oroligt innan men väldigt kul! Gillade skarpt instruktionerna innan: ”Det där är fram på kanoten, hamnar du i vattnet så se till att flyta med fötterna först och släpp inte paddeln”.
I parc Jacques Cartier fick vi också se lite fler vilda och halvtama djur. Orrar, myrslok, rävunge, halvtama ekorrar och sjögräsätande älgar. Trots allt inte väldigt exotiskt för oss. Eller jo, myrslokar är det ju inte så gott om här. I den här parken var det också strängt förbjudet att förvara mat eller annat som luktade sött i tälten. Så varje kväll bars alla rester, godis och solkrämer mm till parkeringen och låstes in i bilen. Men några björnar såg vi aldrig. Kanske man ska vara tacksam för det – men lite kul hade det ju varit.
Två veckor går fort och det var dags att åka hem till vackra Roslagen igen! Jag fick se en liten bit av Canada och lite lära känna en familj som är på väg att bli en del av min.
evairoslagen 