Feeds:
Inlägg
Kommentarer

En tidig morgon i början av augusti 2016 var vi fyra förväntansfulla som klev ut från flygplatsen Djingis Khan i utkanten av Ulan Bator (Ulaanbaatar). En vecka på häst genom nationalparkerna i centrala Mongoliet låg framför oss. Redan på väg ner för landning med flyget så anade vi att fantastiska naturupplevelser väntade oss i det storslagna landskapet.

dsc_0323

Från Stepperiders ranch

På väg från flygplatsen till Stepperiders ranch fascinerades vi av att flockar av hästar, kor, getter och får strövade fritt och betade både vid vägkanterna och ibland även i mittremsan. Men efter några dagar kändes det helt naturligt att vakna i tältet och höra hästar beta runtomkring eller rida i full galopp genom flockar av betande jakar som bara flyttade sig lite lojt åt sidan. En nyfiken ko som försökte äta upp ett av tälten fick vi schasa bort men i övrigt fungerade det bra att samsas med både ”tamdjur” och de få vilda djur som rörde sig i landskapet.

Trötta var vi denna första dag efter många timmars resa en en rejäl tidsomställning. Men efter att ha pustat ut och fått i oss lite frukost var det dags för en provtur på hästarna i omgivningen.

Jag som inte ridit mer än enstaka gånger de senaste 40 åren var lite orolig för just den delen av resan. Skulle de fyra timmarna westernridning de sista veckorna vara tillräckligt för att klara av att hantera en halvvild mongolisk häst? Det gick! Men den första ridturen fick mig närmast skräckslagen. De här hästarna gillar verkligen att springa och springa fort. Springer en springer alla men inte säkert åt samma håll. Efter en tid gick det bättre och jag kunde koppla av och njuta av landskapet och ridturen.

dsc_0395

Lunchpaus

Vi var totalt 8 personer i vårt lilla resande sällskap. Vi fyra, vår guide och en ”horseman” som red tillsammans, 7 timmar om dagen med en rejäl lunchpaus ungefär halvvägs. Där och till kvällen möttes vi upp av följebilen med vår chaufför/kock och hans lilla dotter, Tommee som ofta hjälpte pappa med disk och servering.

dsc_0449

Vår färd gick genom de två nationalparkerna Bogd Khan och Terelj via Tuul River Valley genom områden av frodiga skogar av främst lärk och över närmast oändliga vidder av karg böljande stepp.

img_4385

Kvällsvila med fantastisk utsikt

dsc_0455

Paus vid Tuul River, alltid med bergen i bakgrunden

img_4388

Precis som vi väntat oss fick vi fantastiska naturupplevelser men vi fick också se en del av baksidan av den förändring som landet går igenom så snabbt nu. Mongolerna är ett nomadfolk som älskar naturen trots att 70 % nu bor i städerna. Så snart det är möjligt packar de bilen med familjen, grillen och maten och åker till närmaste naturområde för en kväll eller helg. Härligt! Men tyvärr lämnar de drivor med skräp efter sig. Här finns få papperskorgar och inga toaletter. Det blir lite som att campa på en soptipp tyckte vi som är vana vid att det i alla fall är hyggligt rent men bara några timmars ritt in i nationalparkerna blir det bättre.

jakar-o-skra%cc%88p

Jakar betar bland drivor av skräp från tidigare campare

Med bara 3 miljoner invånare i det 18:e största landet i världen så är stora ytor väldigt glest befolkade. Krockarna mellan det gamla och det nya är ständigt närvarande. Utanför traditionella jurtor står stora SUV:ar, på taket sitter solpaneler, i jurtan står TV:n på och runt omkring strövar djuren fritt. Shamanismen lever kvar samtidigt som ryttare i traditionella kläder sitter på sin hårda sadel och ser film på Youtube i mobilen eller skickar sms till flickvännen i Ulan Batar.

Vi hann uppleva det skiftande väder som verkar vara vanligt i Mongoliet, stekande sol och 30 graders värme kunde snabbt skifta till hällregn, blåst och kyla. Vinden som nästan ständigt låg på över steppen var stundtals rätt påfrestande, även för våra mongoliska guider. Men dagar med sol så uppskattade både vi och hästarna att komma fram till Tuul river för ett bad och lite svalka. Spännande var det också att få rida genom vatten upp över magen på hästarna.

Några turistattraktioner hann vi förstås med också. Det obligatoriska besöket (gissar jag) till, i och på Djingis Khan-statyn, några kloster och ”Turtle Rock” fick vi också möjlighet att besöka.

Väl framme på kvällarna var vi ofta trötta men försökte ändå hinna med att undersöka omgivningarna lite när vi inte campade mitt ute på steppen. Annars gick tiden till att äta, läsa, leka (med och utan häst) och att träna mongoliska. Våra värdar var väldigt tålmodiga men många skratt blev det. Den första kvällen höll de sig lite för sig själva men snart så var vi som en stor och brokig familj. Jag rekommenderar verkligen att göra den här resan i ett litet sällskap. Vi såg stora grupper med turister som kom ridande på led och kände verkligen att vi fick ut så mycket mer av resan.

Lite tid ägnades också åt hästarna men inte som vi är vana vid hemifrån. De fick vatten två gånger om dagen (i bästa fall), efter en dagstur fick de behålla sadlarna på någon timme för att hinna svalna. Sen släpptes de lösa för att beta, antingen hopbundna parvis med långt rep emellan eller med frambenen tätt ihop.

Trots mitt stora trädgårdsintresse hade jag innan resan inte kommit på tanken att försöka ta reda på lite mer om växtligheten i den del av Mongoliet vi skulle besöka. Men nu upptäckte jag plötsligt att vi red över mattor av blommande edelweiss (Leontopodium alpinum), gentiana, dianthus och annat som jag inte kunde identifiera med min begränsade växtkunskap. Mycket var naturligtvis överblommat så här sent på säsongen men torkade frökapslar av små tulpaner och andra lökväxter fanns i vissa områden i stora mängder. Kanske är försommaren den bästa tiden för den som vill uppleva mer av växtrikedomen här.

I nationalparken Terelj besökte vi ett tempel ägnat åt meditation och i den branta vildvuxna parken hittade jag fler växter jag kunde känna igen. Både sådant som växer vilt här hemma som mjölke/rallarros (Chamerion angustifolium) men också växter som i förädlade former finns i min trädgård som lejonsvans (Phlomis), blodtopp (Sanguisorba), blå bolltistel (Echinops bannaticus) och riddarsporre (Delphinium).

Litteratur och webbsidor för den som vill veta mer:

  • Lonely Planet Mongolia, ISBN 9781742202990
  • Hearing birds fly, ISBN 9780349115801
  • http://stepperiders.mn/ vår arrangörs webbsida. Det finns förstås många fler att välja mellan i olika prisklasser och i olika delar av landet.
  • Plantdatabas under uppbyggnad: http://greif.uni-greifswald.de/floragreif/
  • Flowers of Mongolia, ISBN 9783981308204

Hydrangea quercifolia,ekhortensia är en buske med flikiga blad som får vacker höstfärg. Blommar i vitt men har aldrig hunnit blomma hos mig. DSC_6434

Den är på gränsen härdig här men har än så länge klarat vintrarna bra. De fina höstfärgerna gör den odlingsvärd även utan blomning. 1-1,5m. Trivs bäst i halvskugga och lätt fuktig, svagt sur jord. Härstammar från SÖ USA

 

Vidjehortensia ‘Annabelle’ är en bredväxande buske med riktigt stora vita blomklasar under sensommaren. Blomklasarna har visst skönhetsvärde även när de blommat över.

DSC_5839Klipp busken hårt under vårvintern. Blir1-2 m Fuktig, näringsrik jord och sol till lätt skugga. Härstammar från NC-Ö USA.

Hydrangea paniculata ‘Wims Red’ är en syrenhortensia vars blommor slår ut i vitt, de åldras till rosa och avslutar i mörkt vinrött. Blommorna sitter i stora klasar.DSC_8767 Klipp busken hårt under vårvintern. Kan bli upp till. 3m. Fuktig, näringsrik jord och sol till lätt skugga. Härstammar från Japan, SÖ Kina

Hydrangea paniculata ‘Pink Diamond’ = ’Interhydia’.IMG_3255

Syrenhortensia med vita till rosa blommor som kan se lite smutsrosa ut. Näringsrik jord. Sol eller lätt skugga. Kan bli 2-3 m.

DSC_5869

Syrenhortensia, hydrangea paniculata ‘Great Star’ får riktigt stora stjärnformade blommor. DSC_8731

Ska klippas hårt på vårvintern. Kan bli 2 meter. Näringsrik jord. Sol eller lätt skugga. Härstammar från Japan, Sydöstra Kina mm.

Syrenhortensia hydrangea paniculata ‘Phantom’ får stora vita blomklasar. DSC_8747

Blommorna övergår till rosa och senare grönt som överblommade. Trivs bäst i näringsrik, fuktighetshållande jord åt det surare hållet. Sol-halvskugga. Kan bli upp till 2,5 meter.

Boäng

Om min trädgård och mitt torp i Roslagen

Med fingrarna i (j)orden

Om min trädgård och mitt torp i Roslagen

Mandelmanns Trädgårdsblogg

Om min trädgård och mitt torp i Roslagen

Anjas Hill

Om min trädgård och mitt torp i Roslagen