Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Botaniska trädgården i Montreal grundades 1931 och är nu en av världens största och mest omtalade botaniska trädgårdar. Här finns ett 20-tal tematiska trädgårdar, ett 75 ha stort arboretum, stora växthus med växter från olika växtzoner och olika utställningar. Bland annat i Insekternas hus, universitetets Biodiversity Centre och i trädpaviljongen. En del av trädgården är de ungas trädgård med odlingar och olika program för barn och ungdomar. En annan del är tillägnad och speglar ”First Nations” – ursprungsbefolkningarnas förhållande till naturen. Utanför finns också en liten butik med lite växter, trädgårdsprylar och souvenirer.

Rosträdgården är uppdelad i olika rum med väldigt formella planteringar av moderna rabattrosor och en mer informell del med buskrosor tillsammans med perenner.

Vattenträdgården i den här delen finns naturligtvis stora och mindre dammar som i sig är fantastiska. Men också planteringar med många olika irisar, inte minst helt fantastiska iris ensata i olika färger.

Skuggträdgården, här vandrar man på vindlande stigar i en ganska långsmal del av trädgården. Träden är huvudsakligen inhemska arter och underplanteringen till stora delar också inhemsk med kalmia och trillium mm. Men här finns också många hostor, rhododendron mm.

Alpinträdgården, precis som man kan förvänta sig. Massor av små och lite större växter klättrande på och i sprickor på klippor.

Buskträdgården, det här var nog den delen av trädgården som jag tyckte mest om. Vindlande gångar mellan planteringar av buskar, små träd, perenner och klättrare. Här och på många andra håll i trädgården fick clematis bre ut sig på marken och klättra i sina grannar.

Perennernas trädgård, igen en mer formellt planerad del av trädgården planerad och planterad för att visa upp växterna på ett tillgängligt sätt.

Arboretet, härliga stora ytor planerad med träd ur samma familj i närheten av varandra i grupper men också med inslag av mer naturligt varierade delar som Leslie Hancocks garden med underplanteringar av huvudsakligen rhododendron.

First nations trädgård, en lite vilt växande del av trädgården med utställningar och inslag av ursprungsbefolkningarnas sätt att använda sig av naturen. Som på bilden en ”bädd” för de döda.

DSC_1318

Ett stort, pågående bygge av pil som lockade många att hjälpa till.

DSC_1394

Två besök blev det, säkert sammanlagt sju timmars vandrande och massor med bilder. Ändå finns här inte bilder från växthusen, fruktträdgården och många andra delar som var minst lika fina. En liten japansk trädgård med riktigt gamla bonsaier var öppen medan den kinesiska trädgården tyvärr var stängd för renovering.

 

 

Annonser

Canada, Quebec 2017

Quebec, Canada, 2017

Tillsammans med sonen och hans flickvän (med rötterna i Quebec) reste jag sommaren 2017 till Quebec. Målet var att i drygt två veckor resa en bit längs St Lawrence river, campa och vandra i nationalparker och med en stark förhoppning att få se valar och förstås en del andra vilda djur.

Resan startade med några dagar i Montreal. En storstad med allt vad det innebär men också en av världens största botaniska trädgårdar. Två besök och minst 7 timmar försvann snabbt och massor med bilder blev det förstås. Det får blir ett eget inlägg.

DSC_1419

Montreal

På tre nätter hann jag med att bo på två olika hotell, billiga och med standard därefter förstås. Först på ett för sommaren omgjort studentboende lite i utkanten av staden men med gott om grönområden omkring. Helt OK om man bara ska sova. Sista natten på ett litet och riktigt mysigt litet hotell i närheten av shopping, kultur- och nöjesgatorna i centrala Montreal.

 

Här upptäckte jag vilken otrolig uppfinning stadscyklarna är. För cirka 30 kr per dygn kunde jag ta mig runt i staden i mitt eget tempo. OK, man måste byta cykel efter en halvtimme för att inte få straffavgift. Men det var inget problem. Cykelställ fanns verkligen överallt. Just då, i början på juli pågick någon form av konst och kulturfestival i Montreal. En hel del installationer på gator och i parker väckte nyfikenhet. Jag och sonen hann besöka flera museer med både modern och äldre konst. Mest intresserade blev vi av den inuitiska konsten. Så naturnära och särskilt skulpturerna av djur och vardagssysslor fascinerade liksom utställningen med vardagsföremål och kläder.

Quebec, staden och vattenfallet

På väg mot naturen stannade vi till i staden Quebec för att hälsa på flickvännens bror och se lite av staden och omgivningarna. Här finns ”gamla stan” med vindlande gränder, slott och massor med souvenirbutiker. Lite som i Stockholm men på en brant sluttning. Strax utanför finns ett fantastiskt och välbesökt vattenfall. Den modige kan kasta sig ut i ”linbana” över fallet.

På väg upp mot Parc Hautes Gorges hann vi med ett kortare stopp i en mindre nationalpark utanför Quebec, parc Mount Wright, där vi delade upp oss efter intresse. Några klättrade, några vandrade i det bra så branta berget, någon tog det lite lugnare.

 

Parc Hautes Gorges

Äntligen i naturen på riktigt. Nationalparkerna är stora men väldigt ordnade och att vara i dem innebär att campa på den plats man betalt för, sopor kastas i björnsäkrade behållare och vandrar gör man på markerade leder. Som svensk kan det kännas lite kringskuret. Men snart insåg jag att det behövs. Med den mängd människor som vill ta del av den fantastiska naturen så behöver den skyddas. Hautes Gorges ligger i en dalsänka mellan två berg med en flod i botten. Här hyrde vi kanoter och paddlade längs floden i sakta mak och faktiskt ganska ensamma. Flera stopp med bad och mat på små öar medan vi tog oss nedströms. En myrslok var ute och letade mat i strandkanten trots att det var mitt på dagen.

Dagen efter vandrade vi den längsta leden, cirka 12 km med en höjdskillnad på drygt 800 m. Hissnande vyer förstås.

Men också ”black flies” små ettriga flugor som attackerade med öppen mun och blixtsnabbt högg med sig en bit av dig och lämnade ett kliande och svullet sår efter sig.

I Hautes Gorges upptäckte jag den rika och trots många likheter också spännande floran. Här växer många av de växter vi odlar i våra trädgårdar i naturen i sin ursprungliga variant. Mattor av linnea, cornus canadensis, stora områden med undervegetation av kalmia, trillium, pyrola och flera olika cypripedium gjorde att det ibland tog tid att ta sig fram. Även växterna får ett eget inlägg.

Tadoussac, vid St Lawrence River

Äntligen på plats vid St Lawrence River, floden dit många av valarterna kommer under sommaren för att föda sina ungar och/eller äta upp sig. Här campade vi strax intill floden och kunde sitta på klipporna och se valarna simma bara några meter ut från stranden i skymningen. Magiskt vackert trots att valarna inte ville fångas på bild,

Vi paddlade kajak längs stranden och hade turen att få se både Belugaval och Minky whales (vet tyvärr inte det svenska namnet). Bilder på dem blev det tyvärr inte men en häftig upplevelse. Belugavalar finns det bara cirka 800 av i världen och den plats där de föder och föder upp sina ungar är just här i St Lawrence River. Vi hade tur och fick se fler av dem även under en båttur några dagar senare.

DCIM100GOPROGOPR1814.

De är bra svårfångade på bild de där valarna! en flock sälar kom simmande genom vattnet. Fyren är ett klassiskt motiv i den här delen av floden.

Parc Jacques Cartier

Vi avslutade resan med tre dagar i nationalparken Jacques Cartier, den största och vildaste av parkerna vi hann besöka. Här campade vi i skogen långt in i parken som även den låg i en fantastisk dalsänka. Från receptionen till campingplatsen var det cirka 3 mil och sen en kort promenad.

Här hann vi med flera vandringar, varav en med en höjdskillnad på cirka 850 m och så blev jag lite lurad ut på en kanottur genom forsarna. Oroligt innan men väldigt kul! Gillade skarpt instruktionerna innan: ”Det där är fram på kanoten, hamnar du i vattnet så se till att flyta med fötterna först och släpp inte paddeln”.

GOPR1950.JPG

I parc Jacques Cartier fick vi också se lite fler vilda och halvtama djur. Orrar, myrslok, rävunge, halvtama ekorrar och sjögräsätande älgar. Trots allt inte väldigt exotiskt för oss. Eller jo, myrslokar är det ju inte så gott om här. I den här parken var det också strängt förbjudet att förvara mat eller annat som luktade sött i tälten. Så varje kväll bars alla rester, godis och solkrämer mm till parkeringen och låstes in i bilen. Men några björnar såg vi aldrig. Kanske man ska vara tacksam för det – men lite kul hade det ju varit.

Två veckor går fort och det var dags att åka hem till vackra Roslagen igen! Jag fick se en liten bit av Canada och lite lära känna en familj som är på väg att bli en del av min.

IMG_4034

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I juli 2011 var vi två trädgårdstanter från Roslagen som for till England för att under en vecka njuta av den engelska trädgårdskonsten. Beväpnade med The Yellow Book och gott humör trodde vi att vi skulle kunna ta oss runt med bussar och tåg. Bo skulle vi förstås göra trädgårdsrelaterat.

Godalming – Bed & breakfast och så mycket mer

Hemifrån bokade vi Trädgårds-B&B i Godalming och hamnade hos detta fantastiska par som verkligen tog vårt trädgårdsintresse på allvar. Först övertygade de oss om att vi måste hyra bil, bokade och körde oss dit, fixade med flera trädgårdsbesök vi inte fått till utan hjälp och så lät de oss härja med växter och jord mm i deras egen fina trädgård.

img_8400

Hampton Court, inte Chelsea men nästan… Vi valde just den här tiden att åka för att kunna vara med på Hampton Courts stora trädgårdsutställning. Trångt, inspirerande och en del mer kul än användbart kanske.

Beth Chatto´s trädgård.

En av de mer kända trädgårdarna vi besökte och nog motsvarade den mina höga förväntningar.

Tyvärr var det väldigt överblommat i woodlandet – men vi kunde ana att det var väl värt ett besök men kanske i maj.

Peper Harrow

En privat trädgård i närheten av Godalming. Det här var nog första gången den visades upp eftersom den var rätt nyanlagd. Mycket folk hittade dit och många var nog minst lika intresserade av kaffeserveringen. Alla intäkter till välgörenhet förstås.

Losely Park

Här blommade det rejält trots att den stora rosträdgården nog tagit lite paus. Stora ytor med avgränsade delar med helt olika uttryck.

Highdown, Worthing

Här pratar vi park med stoora rabatter. Första gången jag såg flerfärgade buddlejor.

Rotherwick

Ännu en privat trädgård. En av få som vi hittade i The Yellow Book. Kanske inte jätteintressant och inte värd den långa omvägen vi fick ta.

Sissinghurst

Finns det något att säga som inte redan är sagt? Nej, men fantastiskt är det ju.

Sheffield Park

Storslaget. Massor med spännande träd och storvuxna rhododendron som bildade grottor och tunnlar att vandra genom.

Vann Garden

En spännande trädgård som finns med i The Yellow Book men som egentligen inte var öppen när vi var där. Men vårt värdpar ringde och ordnade så att vi fick komma och vandra runt alldeles på egen hand.

Wisley, RHS stora egna besöksträdgård.

Här finns woodland, rosarie, perennarabatter, alpinhus och stenanläggningar allt för att visa upp växterna i sin ”rätta” miljö.

Kan man åka på en trädgårdsresa och komma hem utan växter? Nej så klart inte! Växter utan jord tar inte mycket plats i en resväska.

IMG_8464

En tidig morgon i början av augusti 2016 var vi fyra förväntansfulla som klev ut från flygplatsen Djingis Khan i utkanten av Ulan Bator (Ulaanbaatar). En vecka på häst genom nationalparkerna i centrala Mongoliet låg framför oss. Redan på väg ner för landning med flyget så anade vi att fantastiska naturupplevelser väntade oss i det storslagna landskapet.

dsc_0323

Från Stepperiders ranch

På väg från flygplatsen till Stepperiders ranch fascinerades vi av att flockar av hästar, kor, getter och får strövade fritt och betade både vid vägkanterna och ibland även i mittremsan. Men efter några dagar kändes det helt naturligt att vakna i tältet och höra hästar beta runtomkring eller rida i full galopp genom flockar av betande jakar som bara flyttade sig lite lojt åt sidan. En nyfiken ko som försökte äta upp ett av tälten fick vi schasa bort men i övrigt fungerade det bra att samsas med både ”tamdjur” och de få vilda djur som rörde sig i landskapet.

Trötta var vi denna första dag efter många timmars resa en en rejäl tidsomställning. Men efter att ha pustat ut och fått i oss lite frukost var det dags för en provtur på hästarna i omgivningen.

Jag som inte ridit mer än enstaka gånger de senaste 40 åren var lite orolig för just den delen av resan. Skulle de fyra timmarna westernridning de sista veckorna vara tillräckligt för att klara av att hantera en halvvild mongolisk häst? Det gick! Men den första ridturen fick mig närmast skräckslagen. De här hästarna gillar verkligen att springa och springa fort. Springer en springer alla men inte säkert åt samma håll. Efter en tid gick det bättre och jag kunde koppla av och njuta av landskapet och ridturen.

dsc_0395

Lunchpaus

Vi var totalt 8 personer i vårt lilla resande sällskap. Vi fyra, vår guide och en ”horseman” som red tillsammans, 7 timmar om dagen med en rejäl lunchpaus ungefär halvvägs. Där och till kvällen möttes vi upp av följebilen med vår chaufför/kock och hans lilla dotter, Tommee som ofta hjälpte pappa med disk och servering.

dsc_0449

Vår färd gick genom de två nationalparkerna Bogd Khan och Terelj via Tuul River Valley genom områden av frodiga skogar av främst lärk och över närmast oändliga vidder av karg böljande stepp.

img_4385

Kvällsvila med fantastisk utsikt

dsc_0455

Paus vid Tuul River, alltid med bergen i bakgrunden

img_4388

Precis som vi väntat oss fick vi fantastiska naturupplevelser men vi fick också se en del av baksidan av den förändring som landet går igenom så snabbt nu. Mongolerna är ett nomadfolk som älskar naturen trots att 70 % nu bor i städerna. Så snart det är möjligt packar de bilen med familjen, grillen och maten och åker till närmaste naturområde för en kväll eller helg. Härligt! Men tyvärr lämnar de drivor med skräp efter sig. Här finns få papperskorgar och inga toaletter. Det blir lite som att campa på en soptipp tyckte vi som är vana vid att det i alla fall är hyggligt rent men bara några timmars ritt in i nationalparkerna blir det bättre.

jakar-o-skra%cc%88p

Jakar betar bland drivor av skräp från tidigare campare

Med bara 3 miljoner invånare i det 18:e största landet i världen så är stora ytor väldigt glest befolkade. Krockarna mellan det gamla och det nya är ständigt närvarande. Utanför traditionella jurtor står stora SUV:ar, på taket sitter solpaneler, i jurtan står TV:n på och runt omkring strövar djuren fritt. Shamanismen lever kvar samtidigt som ryttare i traditionella kläder sitter på sin hårda sadel och ser film på Youtube i mobilen eller skickar sms till flickvännen i Ulan Batar.

Vi hann uppleva det skiftande väder som verkar vara vanligt i Mongoliet, stekande sol och 30 graders värme kunde snabbt skifta till hällregn, blåst och kyla. Vinden som nästan ständigt låg på över steppen var stundtals rätt påfrestande, även för våra mongoliska guider. Men dagar med sol så uppskattade både vi och hästarna att komma fram till Tuul river för ett bad och lite svalka. Spännande var det också att få rida genom vatten upp över magen på hästarna.

Några turistattraktioner hann vi förstås med också. Det obligatoriska besöket (gissar jag) till, i och på Djingis Khan-statyn, några kloster och ”Turtle Rock” fick vi också möjlighet att besöka.

Väl framme på kvällarna var vi ofta trötta men försökte ändå hinna med att undersöka omgivningarna lite när vi inte campade mitt ute på steppen. Annars gick tiden till att äta, läsa, leka (med och utan häst) och att träna mongoliska. Våra värdar var väldigt tålmodiga men många skratt blev det. Den första kvällen höll de sig lite för sig själva men snart så var vi som en stor och brokig familj. Jag rekommenderar verkligen att göra den här resan i ett litet sällskap. Vi såg stora grupper med turister som kom ridande på led och kände verkligen att vi fick ut så mycket mer av resan.

Lite tid ägnades också åt hästarna men inte som vi är vana vid hemifrån. De fick vatten två gånger om dagen (i bästa fall), efter en dagstur fick de behålla sadlarna på någon timme för att hinna svalna. Sen släpptes de lösa för att beta, antingen hopbundna parvis med långt rep emellan eller med frambenen tätt ihop.

Trots mitt stora trädgårdsintresse hade jag innan resan inte kommit på tanken att försöka ta reda på lite mer om växtligheten i den del av Mongoliet vi skulle besöka. Men nu upptäckte jag plötsligt att vi red över mattor av blommande edelweiss (Leontopodium alpinum), gentiana, dianthus och annat som jag inte kunde identifiera med min begränsade växtkunskap. Mycket var naturligtvis överblommat så här sent på säsongen men torkade frökapslar av små tulpaner och andra lökväxter fanns i vissa områden i stora mängder. Kanske är försommaren den bästa tiden för den som vill uppleva mer av växtrikedomen här.

I nationalparken Terelj besökte vi ett tempel ägnat åt meditation och i den branta vildvuxna parken hittade jag fler växter jag kunde känna igen. Både sådant som växer vilt här hemma som mjölke/rallarros (Chamerion angustifolium) men också växter som i förädlade former finns i min trädgård som lejonsvans (Phlomis), blodtopp (Sanguisorba), blå bolltistel (Echinops bannaticus) och riddarsporre (Delphinium).

Litteratur och webbsidor för den som vill veta mer:

  • Lonely Planet Mongolia, ISBN 9781742202990
  • Hearing birds fly, ISBN 9780349115801
  • http://stepperiders.mn/ vår arrangörs webbsida. Det finns förstås många fler att välja mellan i olika prisklasser och i olika delar av landet.
  • Plantdatabas under uppbyggnad: http://greif.uni-greifswald.de/floragreif/
  • Flowers of Mongolia, ISBN 9783981308204

Hydrangea quercifolia,ekhortensia är en buske med flikiga blad som får vacker höstfärg. Blommar i vitt men har aldrig hunnit blomma hos mig. DSC_6434

Den är på gränsen härdig här men har än så länge klarat vintrarna bra. De fina höstfärgerna gör den odlingsvärd även utan blomning. 1-1,5m. Trivs bäst i halvskugga och lätt fuktig, svagt sur jord. Härstammar från SÖ USA

 

Vidjehortensia ‘Annabelle’ är en bredväxande buske med riktigt stora vita blomklasar under sensommaren. Blomklasarna har visst skönhetsvärde även när de blommat över.

DSC_5839Klipp busken hårt under vårvintern. Blir1-2 m Fuktig, näringsrik jord och sol till lätt skugga. Härstammar från NC-Ö USA.

Hydrangea paniculata ‘Wims Red’ är en syrenhortensia vars blommor slår ut i vitt, de åldras till rosa och avslutar i mörkt vinrött. Blommorna sitter i stora klasar.DSC_8767 Klipp busken hårt under vårvintern. Kan bli upp till. 3m. Fuktig, näringsrik jord och sol till lätt skugga. Härstammar från Japan, SÖ Kina

Boäng

Om min trädgård och mitt torp i Roslagen

Med fingrarna i (j)orden

Om min trädgård och mitt torp i Roslagen

Mandelmanns Trädgårdsblogg

Om min trädgård och mitt torp i Roslagen

Anjas Hill

Om min trädgård och mitt torp i Roslagen